20/8 fredag

En tanke.

Varför strävar vi alltid mot att hålla ytan så clean som möjligt,
när allt som finns där under gnager oss i fötterna.
Drar och kämpar för att också få komma upp till ytan.
Behöver luft, behöver få pratas om.
Men visst funkar det inte så.
För allt vi bär på under fasaden är fet tabu,
och får absolut inte talas högt om.

Kommer vi tjäna på det i längden?
Och vart ska man börja?

Och de människor vi släpper in under ytan då?
Som får trängas tillsammans med allt det där andra.
Hur ska vi göra för att inte kväva dem?
De där människorna som är värd all plats i världen.